Denna films originaltitel är långt bättre än översättningen. “The Worlds fastest indian” från 2005 är en biografisk dramaskildring om motorcykelälskaren Burt Munro från Nya Zeeland och hans dröm om att bli den snabbaste åkaren i världen. Anthony Hopkins spelar huvudrollen i filmen om hans liv.
Vid 63 års ålder får han beskedet att en hjärtsjukdom riskerar avsluta hans liv och han bestämmer sig för att ge sig av till Utah i USA för att tävla med världens snabbaste motorcyklar och slå det rådande hastighetsrekordet. För att kunna uppfylla den gamla drömmen belånar han huset och ger sig ut på en resa med sin gamla ombygga Indian från 1920-talet.
Detta är en film som förmedlar budskap om att följa sina drömmar och att det är aldrig är försent. Det spelar ingen roll hur gammal man är om viljan och kamplusten finns där. Många skrattar åt den gamle mannen när han försöker tävla med betydligt yngre förmågor med både fräschare och nyare motorcyklar och hånar hans utrustning. Han lyckas dock med sitt mål och gjorde dessutom om det ett flertal gånger under de följande åren.
Filmen bjuder också på olika aspekter av motorcykelåkande kopplat till huvudkaraktären. De fria viddernas åkning från Los Angeles till Utah speglar den omtalade friheten. Själva tävlandet på hastighetsbanan Bonneville visar kärleken till sporten och glädjen att i slutet av livet uppnå en livslång dröm. Filmen visar också att det är fullt möjligt att jaga sina drömmar så länge man vill och kan. Det är uppfriskande att se en motorcykelfilm som handlar om en äldre människa. Samhället och dess filmspegel brukar oftast ägna sig åt att framhäva unga människor mitt i livet och karriären. Motorcykelåkande är dessutom något som även lockar den äldre generationen.